Datum: 12/3, 2/4, 23/4
Tid: 18:00-20:30
Inspirerad av Ronnie Busks enda roman Änglaskuggor visas under våren och hösten 2024 en serie i huvudsak neorealistiska filmer som skildrar HBT-personer i en urban marginalitet. Filmerna är i flera fall sällan om någonsin visade i Sverige och det är ett unikt tillfälle att se dem på duk. Efter varje filmvisning fortsätter samtalen hos vår granne Åsens krog.
 
Studiecirkeln leds av författaren Eli Levén.
 
12/3 Nicht der homosexuelle sind perverse sondern der situation in der er lebt – Rosa Von Praunheim
2/4 Pixote – Hector Babenco
23/4 Wild side – Sébastien Liefshitz
 
Anmälan görs här
 
Mer information om vårens filmer:
Nicht der Homosexuelle ist pervers, Sondern die Situation in der er lebt 1971
Rosa von Praunheims första långfilm är ett av de ovanliga exempel på en film som haft en direkt samhällspolitiskt verkan över en natt. Den spelades in några år efter att Västtyskland legaliserade sexualitet mellan män. Filmens ovanliga, provocerande samverkan mellan ett vackert, stiliserat bildspråk och ett agitatoriskt och både svidande kritiskt och humoristisk ljudspår berättar den klassiska historien om en ung, oskuldsfull man som flyttar från landsbygden till Berlin och blir där korrumperad av storstadens råhet. Kanske är den ett tidigt exempel på en postmodern film, med drag av Balzac och märkligt stimulerande och färsk mer än 50 år efter sin premiär.
 
Wild side 2004
När Stéphanie, en transexuell sexarbetare, får reda på at hennes mamma är döende, tar hon sina pojkvänner -kollegan Djamel och den ryske migranten Mikhail- för att göra ett besök tillbaka i sin hemby. I deras liv präglat av osäkerhet och väntan spelar deras kärlekstriangel rollen av en fast punkt. Sébastien Liefshitz var ett tag lärling åt regissören Claire Denis och hennes inspirerade, infallsrika bildspråk är besläktad med detsamma i Liefshitz engagerade dokumentärer och spelfilmer.
 
Pixote – Gatans barn 1981
Ur filmens inledning: ”50 procent av Brasiliens befolkning är under 21 år 20 miljoner av befolkningen är barn tre miljoner barn är hemlösa och ingen under 18 år kan bli åtalad”, den argentinske regissören Hector Babenco (som också filmade pjäsen Spindelkvinnans kyss) låter oss se en sida av det brasilianska samhället genom den hemlöse 10-årige pojken Pixote. I filmen flyr han en anstalt i för barn i Sao Paulo tillsammans med den tonåriga transflickan Lilica och hennes pojkvän Dito för att åka till möjligheternas Rio de Janeiro. Filmen är ett mästerverk och har inspirerat regissörer som Harmony Korine och hymnen Foi na Cruz spelades in av Nick Cave.