Jonas Mekas Poetry Day: filmvisning av Requiem (2019)

  • Datum: 15 sep. 2024
  • Tid: 19:0020:30

Välkommen till filmvisning och samtal om Jonas Mekas sista film Requiem (2019) i stora salen på Hägerstensåsens medborgarhus!
 
Dag: Söndag 15 september
Tid: Dörrarna öppnas 18.30. Filmstart 19.00.
 
Filmen inleds av Christian Rossipal (curator och filmforskare) och följs av en reading med utdrag av Jonas Mekas poesi, uppläst av Elis Monteverde Burrau (författare och poet). Filmen är 84 minuter lång.
 
Fri entré men OSA gärna till info@filmform.com för att säkra en plats till visningen.
 
Visningen sker inom Centre Pompidous världsomspännande satsning Poetry Day. Sedan 2020 har Pompidou årligen synliggjort och hyllat det allt växande intresset för poesi med en egen dag då en rad arrangemang sker samtidigt på museet i Paris och andra platser i Frankrike liksom resten av världen. Varje år har en särskilt inflytelserik och emblematisk företrädare för poesin stått i fokus. 2020 var det John Giorno, 2021 Charles Baudelaire och 2022 Patti Smith. I år har turen kommit till den amerikansk-litauiske filmskaparen och tillika poeten Jonas Mekas (1922–2019). Efter att ha levt som flykting under andra världskriget och därefter emigrerat till USA blev Mekas en förgrundsgestalt inom den amerikanska avantgarde-filmen. Både som legendarisk filmkritiker och som medgrundare av Anthology Film Archives i New York 1970. Han fortsatte att vara en aktiv, produktiv konstnär genom hela sitt liv och färdigställde sin sista film som 96-åring.
 
I Sverige arrangeras visningen av Filmform i samarbete med Christian Rossipal och Hägerstensåsens medborgarhus. Arrangemanget sker på initiativ av Centre Pompidou. Filmen visades under våren i anslutning till den 60:e upplagan av Venedigbiennalen. Det är första gången verket visas i Sverige. Requiem hade världspremiär på konstcentret The Shed i New York, några månader efter Mekas bortgång 2019 och kan ses som en filmisk hyllning till Giuseppe Verdis Messa da Requiem (1874). Sedan premiären har Requiem visats runt om i världen, ofta ackompanjerad av livemusik. Till skillnad från de dagboksliknande experimentfilmer Mekas gjort sig mest känd för så saknar Requiem hans distinkta voice-over, som här ersätts av Verdis dödsmässa. Filmen rör sig likt musiken mellan skräck och förtröstan och kan ses som en kontemplerande skildring av naturens skönhet och förfall.

 
Tack till Centre Pompidou och Christian Rossipal.