IAS (Institutet för avancerade studier i politisk estetik) ettåriga kvällskurs Motståndets estetik pågår hösten 2025 — våren 2026 på Hägerstensåsens medborgarhus. Nu på tisdag den 16/12 hålls det femte kurstillfället. Vi har ställt tre frågor till Kim West och Gustav Strandberg som står bakom institutet.
 
Varför startade ni IAS?
Vi tycker att det känns spännande att kunna ägna oss åt diskussioner och undervisning om politisk estetik på en plats som Hägerstensåsens medborgarhus, med dess stora och varierade publik. Vi uppfattar politisk estetik som ett väsentligt fält för kritiskt och experimentellt tänkande idag, i ett sammanhang av framväxande fascism, tilltagande antiintellektualism och pågående destruktion av infrastrukturerna för folkbildning och för kritiska humanvetenskaper på universiteten.
 
Vad är politisk estetik?
Det är idén att estetiska och kulturella former är väsentliga för att förstå samhället som vi lever i, men också för att tänka kring andra möjliga samhällsformer. I den bemärkelsen har alla estetiska former att göra med politik. Men ”politisk estetik” betyder också att vi tror att all verklig förståelse av estetiska former – konstverk och andra kulturella former – nödvändigtvis måste vara politisk, att man måste placera dem i deras historiska, materiella verklighet, att man måste relatera dem till alla olika typer av maktbestämningar och ekonomiska bestämningar, för att verkligen kunna tänka deras villkor och möjligheter. Så det finns en nödvändig relation mellan det estetiska och det politiska, i båda riktningar.
 
Vi insisterar på att konstnärliga och kulturella former fortfarande kan erbjuda en erfarenhet av annanhet i förhållande till en dominerande social erfarenhet idag, och att de därmed kan fungera som ett motgift mot apati eller billig cynicism. De kan öppna en horisont för att tänka och uppleva andra samhälls- och livsformer.
 
Varför behövs rum för lärande utanför universitetet?
Det behövs också inom universitetet, men det finns allt mindre plats och resurser för det där. Idén om fria och kritiska studier inom human- och samhällsvetenskaperna blir alltmer sällsynt, till förmån för idéer om kreativa näringar, om att alla utbildningar bör vara instrumentella och yrkesförberedande, och om att alla intellektuella och kulturella verksamheter måste anpassas till den stora AI-omställningen, vilket förstås bara är ännu en ny eufemism för våldsam nyliberal strukturanpassning.
 
I den bemärkelsen är det idag kanske framför allt i folkbildningens rum som verklig, oberoende utbildning och forskning kan äga rum. Men för oss är folkbildning och folkbildningens tradition också viktiga och intressanta i sig. Det är någonting som vi tror på och som vi vill försöka förstå oss själva och vår verksamhet i relation till. Och där tycker vi att det är spännande att leka med idén om en ”avancerad folkbildning”. Det betyder inte att vi skulle placera oss högre i någon sorts hierarki, jämfört med annan folkbildning som pågår här på Medborgarhuset till exempel, utan helt enkelt att vi vill tänka folkbildning som något som bygger på de oändliga möjligheterna i allas intelligens.
 
Det skulle alltså vara en sorts radikalt demokratisk och egalitär position. Och det skulle vara motsatsen till en viss typ av populism, som skulle säga att om man ska rikta sig till ”folket” så måste man vara ”folklig”, det vill säga tilltala sin publik på ett särskilt enkelt sätt. Det uppfattar vi som en nedlåtande och egentligen elitistisk logik. Tvärtom så tror vi att alla har förmågan till allt.
 
Intervjuerna är gjorda av Elvira Ränk och Greta Pielage som under hösten 2025 gör sin praktik på Hägerstensåsens medborgarhus.