I november 1906 utkom första numret av Folkets väl. Denna ”tidning för tro och fosterland” presenterade sig som en ny konservativ röst i ett Sverige som höll på att fördärvas av socialism, gudsförnekelse och antimilitarism. Men mellan raderna dolde sig en smädeskrift riktad mot det borgerliga samhället och dess makthavare.
 
Bakom den skenheliga tidningen stod typografen, författaren och anarkisten Einar Håkansson (1883–1907), som förutom innehållet också svarade för tidningens produktion och distribution. I Folkets väl häcklar Håkansson sina politiska motståndare genom att karikera deras fraser. Han tar i från tårna när han hälsar kungen med honnör, glorifierar kriget, fördömer anarkisternas illdåd och förkunnar den kristna tron. Borgerligheten framträder som i en skrattspegel. Men tidningen är mer än ett skämt. Imitationen av maktens retorik är också ett försök att säga det förbjudna och samtidigt undslippa tryckfrihetsåtal – något som vid denna tid ofta drabbade oppositionella tidningar i Sverige.
 
Folkets väl återutges nu i sin helhet av förlaget Damm i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek . Den nya faksimilutgåvan följs av ett appendix där formgivaren Rikard Heberling gör en närläsning av tidningen och placerar den i dåtidens politiska och mediala sammanhang. Dessutom reflekterar formgivaren Evelina Mohei över tidningsmediets roll i politisk organisering medan journalisten Mathias Wåg gör nedslag i alternativmediernas historia och reder ut frågan varför alternativa medier, som vuxit fram ur vänsterrörelser, blivit alltmer förknippade med extremhögern.